LYRICS

Every track is written and composed by Johan Bylin

Låt det bli morgon igen

[Words & music: Johan Bylin]

Jag vill kunna läsa alla dina tankar, även se att vi var gjorda för varann. Skuggorna hämmar våran kärlek. Hoppas att denna mardrömmen dör, och aldrig når mig igen.

Och att du ringer mig i morgon och säger att du älskar mig, och att allting var som vanligt och oförändrat. Älskade vän, låt det bli morgon igen. Jag vill sova i din famn och höra dig viska mitt namn.

Jag besitter inte kraften att backa tiden, inte heller att stanna den. Ingen kan klippa om det livet vi lever. Men man kan vara efterklok - om och om igen.

Jag vill att du ringer mig i morgon och säger att du älskar mig och att allting var som vanligt och oförändrat. Älskade vän, låt det bli morgon igen. Jag vill sova i din famn och höra dig viska mitt namn.

Linnéa

[Words & music: Johan Bylin]

Brisen från en ljummen sommarvind smög bredvid mig där jag gick. Men Linnea försvann, det jag har är alla minnen som jag fick. Det är svårt att se, se allt runt omkring. Men det väsentliga var grönt, alla andra färger har förvandlats till ingenting.

Linnea du brände mig när du såg in i mina ögon. Det gick en stöt till mitt hjärta och allt stannade till. Var det en dröm eller verklighet att jag såg dig där? Det är inte hälsosamt att gå omkring och känna såhär.

Ljusen de bröt sönder mörkrets makt, gitarren ljöd ikväll. Men jag var för blyg för att ta, mitt nästa steg i smyg. Man tänker för mycket på hur allting skall va’, jag måste lära mig känna. Alla vibrationer som svävade omkring oss.

Linnea du brände mig när du såg in i mina ögon.
. .

Reflektioner

[Words & music: Johan Bylin]

Nu när isen för längesen har tackat för sig och flutit bort, det kommer aldrig hit igen. Så kan man lugnt och stilla slå sig ned och fundera på om livet man lever är på riktigt eller ej.
En bris av en saga som någon berättat har på nytt börja svepa här omkring mig.
Jag anar en flicka från fjärran som kallar på mig, ja hon vill mig nåt’ jag inte kan höra.

Ett sus av en önskan om att leva ett liv här i lycka, har börjat att spela. Det stegras en tid när alla löven har fallit, en tid, en tid och fägring.

Jag bär på miljoner reflektioner kring en massa saker som jag aldrig kommer säga till nån’. I mitt huvud ruvar jag på en hemlighet som bara flickan från fjärran och jag vet om. Om man blundar med hjärtat och ser genom själen kan man ana ett ljus där långt bort. Jag bär på miljoner reflektioner som snurrar omkring, här i mitt inre. I mitt inre gång på gång.

Jag tror att läpparna förseglar en sanning som kanske är för hård för att lyftas upp till ytan. Om man är två är det lättare att bära, och skjuta bort en sådan tid bakom sig. Flickan från fjärran hon gör sig påmind igen men jag har ingen aning om vad hon vill mig. Det är så skönt när alla himmelens regndroppar faller, för de spolar och renar alla sinnen.

 

Jag bär på miljoner reflektioner. . . .